jag vet precis vad jag ska göra för att få bot på min eviga ångest. jag har ju för fan helt glömt bort min älskade kamera som jag skulle kunna sätta livet för. jag insåg nyss att jag inte fotograferat något meningsfullt på flera månader. bara massa ego-poser-bilder som jag endå sedan raderar. kanske beror bristen på mitt fotograferande på att jag inte längre har en dator inom tio meters räckhåll utan snarar minst 5 kilometers räckhåll. mitt photoshop är också spårlöst försvunnet!

i alla fall, så tror jag att det är boten på ångest. jag får ju faktiskt en lycko-kick av att ta en bra bild. varför har jag inte tänkt på det här tidigare? skärpning elin!

måste ta tag i livet. måste göra nått. BuHHHHHHHhuHUHU måste sluta med allt detta klagande också!

kanske om man blir rik nån gång.

jag sitter hos mamma & det känns jävligt bra att höra ljud från köket & mattis som springer runt & sjunger. hemma är hos mamma, inte hos mig. jag kallar fortfarande inte min lägenhet för hem & när jag åker till mamma säger jag att jag ska åka hem. när ska detta gå över?! va?!