jag känner mig helt tom. jag kan inte gråta, inte skratta. inte ens ett litet leende. saker & ting blir ju sällan som man tänkt sig. men den här gånger gick fan längre ut i helvetet än någonsin. önskar jag kunde försklara saker & ting, fast det finns inte ord & du är inte villig att lyssna. jag antar att det får va som det är. kanske ska jag skriva ett brev, så jag får allt sagt. fast det får bli en annan gång, för jag är trött på att förklara mig.

"för allt som inte blev som det skulle - förlåt dig själv"