jag vet precis vad jag ska göra för att få bot på min eviga ångest. jag har ju för fan helt glömt bort min älskade kamera som jag skulle kunna sätta livet för. jag insåg nyss att jag inte fotograferat något meningsfullt på flera månader. bara massa ego-poser-bilder som jag endå sedan raderar. kanske beror bristen på mitt fotograferande på att jag inte längre har en dator inom tio meters räckhåll utan snarar minst 5 kilometers räckhåll. mitt photoshop är också spårlöst försvunnet!

i alla fall, så tror jag att det är boten på ångest. jag får ju faktiskt en lycko-kick av att ta en bra bild. varför har jag inte tänkt på det här tidigare? skärpning elin!